Wednesday, 27 September 2017

Empat puluh fasal ilmu tatabahasa bahasa arab, melayu, Inggeris dan cina.

Empat  puluh fasal ilmu tatabahasa bahasa arab, melayu, Inggeris dan cina.
Fasal satu: terdapat dua jenis tulisan iaitu tulisan Ideogram dan tulisan Phonogram.
Fasal dua: setiap bahasa Arab, Melayu, Inggeris dan cina mempunyai bahasa klasik dan bahasa moden.
Fasal tiga: Makhraj huruf setiap bahasa terbahagi kepada makhraj bibir, makhraj lidah, dan makhraj hidung.
Fasal empat: empat nada bahasa cina iaitu nada rata yin, nada rata yang, nada naik, dan nada pergi.
Fasal lima: mempelajari 'irab bahasa arab untuk mengenal pasti fungsi-fungsi perkataan di dalam ayat, membantu dalam kemahiran membaca dan membina ayat.
Fasal enam: antara seni tulisan iaitu kaligrafi tulisan rumi, Khat tulisan arab dan jawi, serta 'khai' tulisan cina.
Fasal tujuh: secara dasarnya kata terbahagi kepada kata nama, kata kerja, kata sifat, kata tugas dan kata sendi.
Fasal lapan: manakala kata nama terbahagi kepada kata nama khas dan kata nama am.
Fasal sembilan: manakala kata kerja terbahagi kepada kata kerla lalu, kata kerja sekarang dan kata kerja akan datang.
Fasal sepuluh: manakala kata ganti diri terbahagi kepada kata ganti diri pertama, kata ganti diri kedua, dan kata ganti diri ketiga.
Fasal sebelas: setiap perkataan terdapat kata sama erti dan kata lawan erti.
Fasal dua belas: terdapat empat tanda bacaan utama iaitu tanda koma, tanda noktah, tanda tanya dan tanda seru.
Fasal tiga belas: sistem ejaan setiap bahasa terbahagi kepada ejaan lama dan ejaan baru.
Fasal empat belas: setiap bahasa terdapat bahasa baku dan bahasa dialek tempatan.
Fasal lima belas: kata ganda terbahagi kepada kata ganda satu, kata ganda dua dan kata ganda banyak.
Fasal enam belas: kata dari segi jantina terbahagi kepada kata lelaki dan kata perempuan.
Fasal tujuh belas: gaya bahasa penulisan terbahagi kepada perumpamaan, pengulangan, keselarasan rima akhir, penyerupaan, ancaman, galakkan, penafian, persetujuan, perintah dan larangan.
Fasal lapan belas: kata hikmah itu dinukilkan daripada kata pujangga, kata ulama, kata ahli hikmah, kata ahli falsafah, kata para sahabat nabi dan sabdaan para nabi rasul.
Fasal sembilan belas: simpulan bahasa arab, Inggeris dan melayu terdiri daripada dua kalimah, manakala simpulan bahasa cina terdiri daripada empat perkataan.
Fasal dua puluh: peribahasa adalah ayat atau kelompok kata yang mempunyai susunan yang tetap dan pengertian yang tertentu.
Fasal dua puluh satu: pepatah adalah peribahasa yang mengandungi nasihat, ajaran perkataan orang tua-tua.
Fasal dua puluh dua: sajak adalah puisi moden berbeza daripada pantun atau syair yang digubah dalam bahasa yang indah untuk menyatakan fikiran, perasaan dan pengalaman.
Fasal dua puluh tiga: syair adalah karangan bersajak tiap-tiap rangkap terdiri daripada empat baris yang sama bunyi hujungnya.
Fasal dua puluh empat: cerpen adalah cerita yang pendek.
Fasal dua puluh lima: novel adalah cerita dalam bentuk prosa, biasanya panjang dan kompleks, yang berkaitan dengan pengalaman manusia dan kelakuan sosial.
Fasal dua puluh enam: kitab adalah buku suci yang mengandungi perkara-perkara keagamaan seperti hukum dan ajaran.
Fasal dua puluh tujuh: risalah adalah karangan rencana ringkas mengenai sesuatu perkara.
Fasal dua puluh lapan: hikayat adalah cerita khasnya cerita-cerita lama dalam bentuk prosa, riwayat dan sejarah.
Fasal dua puluh sembilan: lagu adalah gubahan muzik biasanya dengan seni kata dan nyanyian.
Fasal tiga puluh: nasyid adalah lagu biasanya dinyanyikan secara kumpulan yang mengandungi seni kata yang berunsur Islam.
Fasal tiga puluh satu: berita adalah maklumat mengenai sesuatu kejadian yang disampaikan sama ada secara lisan atau dengan surat khabar dan warta.
Fasal tiga puluh dua: surat terbahagi kepada surat kiriman rasmi dan surat kiriman tidak rasmi dengan formatnya yang tertentu.
Fasal tiga puluh tiga: laporan adalah sesuatu yang dilaporkan.
Fasal tiga puluh empat: minit mesyuarat adalah laporan dan catatan terhadap sesuatu sesi mesyuarat.
Fasal tiga puluh lima: kita perlu kuasai kemahiran membaca bahasa arab tanpa baris.
Fasal tiga puluh enam: kita perlu kuasai kemahiran menyebut nada bahasa cina dengan betul.
Fasal tiga puluh tujuh: kemahiran pronounsation bahasa Inggeris perlu sentiasa dibaiki.
Fasal tiga puluh lapan: kita perlu kuasai kemahiran sistem ejaan tulisan jawi dalam ejaan lama dan ejaan baharu.
Fasal tiga puluh sembilan: kita perlu mahir kegunaan empat bahasa dalam membuat usaha dakwah.
Fasal empat puluh: kita perlu mahir kegunaan empat bahasa dalam perniagaan dengan bilangan, mata wang dan barang.

  

Forty Arabic, malay, English and Chinese grammar

Forty  Arabic, malay, English and Chinese grammar.
Clause  one: there are two types of writing that are written by Ideogram and Phonogram.
Clause two: every Arabic, Malay, English and Chinese languages ​​have a classic language and modern language.
Clause three: The letter machraj of each language is divided into lip gloss, machraj tongue, and nasal macros.
Clause four: four chinese tone tones, the average tone of the yin, the flat tone, the tones rising, and the tones left.
Clause five: learn 'arabic language to identify the functions of the word in the verse, helping in reading and constructing verses.
Clause six: Among the art of calligraphy, roman calligraphy, Khat Arabic and jawi, and 'khai' chinese text.
Clause seven: basically the word is divided into nouns, verbs, adjectives, task words and joint words.
Clause eight: while the noun is divided into special nouns and common nouns.
Clause nine: while the verb is divided into last words, current verbs and verbs to come.
Clause ten: while the pronouns are divided into the first personal pronouns, second personal pronouns, and third personal pronouns.
Clause eleven : every word has the same meaning and the meaning of the word.
Clause twelve: there are four major punctuation marks, namely commas, periods, question marks and exclamation marks.
Clause thirteen: each language's spelling system is divided into old spellings and new spellings.
Clause fourteen: every language has the default language and the local dialect language.
Clause fifteen: double words are divided into double words, double words and multiple words.
Clause sixteenth: the word in terms of sex is divided into male and female words.
Clause seventeen: the writing style of the language is divided into parables, repetitions, final reconciliation, simplicity, threat, encouragement, denial, consent, order and prohibition.
Clause eighteen: The word is derived from the poet's words, said the scholar, said the master of wisdom, the philosopher said, the companions of the prophets and the apostles of the apostles.
Clause nineteenth: Arabic, English and Malay idioms comprise two words, while the Chinese knot consists of four words.
Clause  twenty: proverb is a sentence or group of words that has a fixed order and a certain sense.
Clause twenty-one: the proverb is a proverb that contains advice, the teaching of the elders word.
Clause Twenty-two: rhyme is a modern poem different from pantun or poems composed in beautiful language to express thoughts, feelings and experiences.
Clause twenty-third: the poem is a string of rows each of the two lines consisting of four equal lines of the ends.
Clause twenty-four: Short stories are short stories.
Clause twenty-five: novels are stories of prose, usually long and complex, relating to human experience and social conduct.
Clause twenty-six: the book is a sacred book containing religious matters such as law and teaching.
Clause Twenty-seven: The pamphlet is a short article draft on a matter.
Clause twenty-eight: hikayat is a special story of old stories in the form of prose, history and history.
Clause twenty-nine : the song is a musical composition usually with the word art and the song.
Clause thirtyth: nasyid is a song usually sung in a group containing Islamic artistic words.
Clause thirty-one: news is information about an incident presented either verbally or by newspapers and news.
Clause thirty-two: letter is divided into official letter of mail and unofficial mail with its particular format.
Clause thirty-three: the report is something that is reported.
Clause thirty-four: minutes of meetings are the reports and entries of a meeting session.
Clause thirty-five: we need to master the reading skills of arabic without line.
Clause thirty-sixth: we need to master the correct language chanting skills.
Clause thirty-seventh: English pronounsation skills should always be fixed.
Clause thirty-eight: we need to master the skills of the jawi text spelling system in the old spelling and new spelling.
Clause thirty-nine: we need to be able to master the four languages ​​in making da'wah efforts.

Clause Forty: we need to master the four-language use of business with numbers, currencies and goods.

四十种阿拉伯语、马来语、英文和中文语法

四十种阿拉伯语、马来语、英文和中文语法。
第一条:有表意文字和录音文字的两种主要文字类型。
第二条:每个阿拉伯语、马来语、英语和汉语都有经典语言和现代语言。
第三条:每种语言的字母发音分为唇彩发音、舌头发音和鼻子发音。
第四条:四种中文声调,阴平声调、阳平声调、去声和上声。
第五条:学习“阿拉伯语”,以确定这节经文中的单词功能,帮助阅读和构思。
第六条:书法艺术,罗马字书法、阿拉伯语和jawi语书法和 “楷”汉字书法。
第七条:基本上这个词分为名词,动词,形容词,任务词和联合词。
第八条:名词分为特殊名词和普通名词。
第九条:动词分为过去式动词、现在式动词和未来式动词。
第十条:代词分为第一人称代词,第二人称代词和第三人称代词。
第十一条:每个字都具有相同的含义和反面的含义。
第十二条:有四个主要的标点符号,即逗号,句点,问号和感叹号。
第十三条:每种语言的拼写系统分为旧的拼写和新拼写。
第十四条:每种语言都有标准语言和本地方言。
第十五条:数据字词分为单数字词、双数字词和多数字词。
第十六条:性别上的这个词分为男性词和女性词。
第十七条:语言的写作风格分为比喻、重复、尾韵最终和解相同、简单、威胁、鼓励、否认、同意、秩序和禁止。
第十八条:名句这个词源自诗人的话、学者说、智慧大师说、哲学家说、先知的使者和使徒的同伴们。
第十九条:阿拉伯文、英文和马来文的成语包括两个词语,而中文成语由四个词组成。
第二十条:谚语是一个句子或一组词,具有固定的顺序和一定的感觉。
第二十一条:谚语是谚语,含有建议,教长老话。
第二十二条:押韵是一种现代诗,不同于以美丽语言组成的泛丹或诗歌,表达思想,感受和经验。
第二十三条:这首诗是一排行,每行由四行韵尾相等的两行组成。
第二十四条:短篇故事是短篇小说。
第二十五条:小说是与人类经验和社会行为有关的散文故事,通常漫长而复杂。
第二十六条:这本经书是一本含有法律教学等宗教事务的神圣书籍。
第二十七条:小册子是关于这件事的一篇短文。
第二十八条:hikayat是散文,历史和历史形式的旧故事的特别故事。
第二十九条:这首歌是通常用艺术和歌曲的音乐作品。
第三十条:nasyid是一首通常在包含伊斯兰艺术话语的小组中演唱的歌曲。
第三十一个条:新闻是以口头或报纸和新闻提供的事件的信息。
第三十二条:信件分为正式的邮件和非正式邮件,其格式特殊。
第三十三条:报告是报道的。
第三十四条:会议记录是会议的一个会议的报告和记录。
第三十五条:我们需要掌握阿拉伯语的阅读能力,无需阅读符号。
第三十六条:我们需要掌握正确的中文语言诵读技巧。
第三十七条:英文代词技巧应该时常改善下来。
第三十八条:我们需要掌握老拼写和新拼写中的颚式文字拼写系统的技能。
第三十九条:我们需要精通四种语言的使用,以达到大家的努力。

第四十条:我们需要掌握四种语言的商业用途,货币和货物的使用。

أربعين قواعد النحو اللغة العربية،و الملايو،و الإنجليزية والصينية

أربعين قواعد النحو اللغة العربية،و الملايو،و الإنجليزية والصينية.
البند واحد: هناك نوعان من الكتابة التي كتبها إديوغرام و فونوغرام.
البند الثاني: كل اللغات العربية والماليزية والإنجليزية والصينية لها لغة كلاسيكية ولغة حديثة.
البند الثالث: وينقسم الرسالة ماشراج من كل لغة في الشفاه الدبقية، اللسان مكراج، وحدات الماكرو الأنفية.
البند الرابع: أربعة نغمات الصينية نغمة، لهجة متوسط ​​الين، لهجة مسطحة، نغمات ارتفاع، نغمات اليسار.
البند الخامس: تعلم الاعرب اللغة العربية لتحديد وظائف الكلمة في الآية، مما يساعد في قراءة وبناء الآيات.
البند السادس: بين فن الخط والخط الروماني وخات العربية والجاوي، والنص الصيني "خاي".
البند السابع: في الأساس يتم تقسيم الكلمة إلى الأسماء والأفعال والصفات، والكلمات المهمة والكلمات المشتركة.
البند الثامن: في حين ينقسم الاسم إلى الأسماء الخاصة والأسماء المشتركة.
البند تسعة: في حين ينقسم الفعل إلى الكلمات الأخيرة، الأفعال الحالية والأفعال في المستقبل.
البند العاشر: في حين أن الضمائر تنقسم إلى الضمائر الشخصية الأولى، الضمائر الشخصية الثانية، والضمائر الشخصية الثالثة.
أحد عشر عبارة: كل كلمة لها نفس المعنى ومعنى الكلمة.
البند اثني عشر: هناك أربع علامات ترقيم رئيسية، وهي الفواصل والفترات وعلامات الاستفهام وعلامات التعجب.
البند ثلاثة عشر: ينقسم النظام الإملائي لكل لغة إلى هجاء القديمة وهجاء جديدة.
البند أربعة عشر: كل لغة لديها اللغة الافتراضية واللغة لهجة المحلية.
البند خمسة عشر: وتنقسم الكلمات المزدوجة إلى كلمات مزدوجة، كلمات مزدوجة وكلمات متعددة.
البند السادس عشر: تنقسم الكلمة من حيث الجنس إلى كلمات من الذكور والإناث.
البند سبعة عشر: ينقسم أسلوب الكتابة للغة إلى الأمثال، والتكرار، والمصالحة النهائية، والبساطة، والتهديدات، والتشجيع، والحرمان، والموافقة، والنظام والحظر.
البند الثامن عشر: كلمة الحكمة مستشهدة من كلمات الشاعر، قال الباحث، قال خبيرة الحكمة، قال الفيلسوف، أصحاب الأنبياء ورسل الرسل.
البند التاسع عشر: التعابير العربية و الإنجليزية والماليزية تتألف من كلمتين، في حين تتكون العقدة الصينية من أربع كلمات.
البند عشرين: المثل هو جملة أو مجموعة من الكلمات التي لديها ترتيب ثابت وشعور معين.
البند واحد وعشرون: المثل هو المثل الذي يحتوي على المشورة، وتعليم كلمة شيوخ.
البند اثنان وعشرون: قافية هي قصيدة حديثة تختلف عن بانتون أو قصائد تتألف في لغة جميلة للتعبير عن الأفكار والمشاعر والخبرات.
البند الثالث والعشرون: القصيدة عبارة عن سلسلة من الصفوف لكل من الخطين تتكون من أربعة خطوط متساوية من النهايات.
البند أربعة وعشرون: القصص القصيرة هي قصص قصيرة.
البند خمسة وعشرون: الروايات هي قصص النثر، وعادة طويلة ومعقدة، تتعلق تجربة الإنسان والسلوك الاجتماعي.
البند السادس والعشرين: الكتاب هو كتاب مقدس يحتوي على مسائل دينية مثل القانون والتدريس.
البند السابع والعشرون: الكتيب عبارة عن مشروع مادة قصيرة بشأن ما مسألة.
البند ثمانية وعشرين: حكايات هي قصة خاصة من القصص القديمة في شكل النثر والتاريخ.
البند تسعة وعشرون: الأغنية هي تكوين موسيقي عادة مع كلمة الفن والأغنية.
البند الثالث والثلاثون: ناشيد أغنية تغنى عادة في مجموعة تحتوي على كلمات فنية إسلامية.
البند واحد وثلاثون: الأخبار هي معلومات عن حادث قدم إما شفهيا أو عن طريق الصحف والأخبار.
البند اثنان وثلاثون: ينقسم الرسالة إلى رسالة رسمية من البريد والبريد غير رسمية مع شكله المحدد.
البند ثلاث وثلاثون: التقرير هو ما يتم الإبلاغ عنه.
البند أربعة وأربعون: محاضر الاجتماعات هي تقارير وإدخالات إلى جلسة الاجتماع.
البند خمسة وثلاثون: نحن بحاجة إلى إتقان مهارات القراءة من دون خط.
البند السادس والثلاثون: نحن بحاجة إلى إتقان اللغة الصحيحة يرددون المهارات.
البند السابع والثلاثون: يجب دائما أن تكون مهارات النطق باللغة الإنجليزية ثابتة.
البند ثمانية وثلاثين: نحن بحاجة لإتقان مهارة نظام الكتابة هاوي الجاوي في الإملاء القديم والإملاء الجديد.
البند تسعة وثلاثين: نحن بحاجة إلى أن يكونوا بارعين في استخدام أربع لغات في بذل جهود الدعوة.
البند أربعون: نحن بحاجة إلى إتقان استخدام اللغة الأربع للأعمال مع الأرقام والعملات والسلع.

Tuesday, 19 September 2017

七十七道品

七十七道品
信业三十道品
笃信主安拉。万物皆新创。
相信众天使。相信全天经。
相信圣先知。信好坏前定。
信世界末日。信天堂永乐。
信火狱永苦。情爱主安拉。
爱恨皆因主。情爱穆圣人。
诚心离虚伪。罪诚心忏悔。
畏惧主安拉。希望主宏恩。
勿失望于主。知感主安拉。
宜效忠孝顺。宜坚忍考验。
谦虚敬尊长。宜疼爱儿童。
喜悦主安排。托靠主安拉。
宜改善自己。戒妒忌埋恨。
有羞耻之心。远嗔怒暴躁。
勿欺骗歹猜。勿喜爱物质。
口业七道品
口诵清真言。读诵古兰经。
宜追求学问。宜传授学问。
祷告祈求主。求饶纪念主。
远离说废话。
身业四十道品
自身十六道品
顾卫生洁净。宜谨守拜功。
宜布施天课。斋月封斋戒。
去麦加朝觐。清真寺坐静。
跋涉守宗教。宜履行誓言。
谨慎做誓约。宜补偿恕罪。
遮身体部分。宜养畜宰牲。
办殡礼丧事。宜偿还债务。
商贸戒利贷。证人提证言。
他人六道品
成婚戒通奸。宜养家糊口。
宜孝顺父母。教子有义方。
宜联续血亲。效忠于领袖。
公众十八道品
公正治国家。参与政党派。
效忠统治者。改善人关系。
宜成人之善。宜劝善戒恶。
施刑事法典。宜正义奋斗。
宜履行委托。予及偿债务。
宜尊敬邻居。善于理商贸。
善理财消费。给及答色兰。
祝福喷嚏者。免成亏困因。

宜远离罪恶。除道路障碍。